måndag, december 01, 2008

Lättad

I dag har Mathilda varit i väg med skolan och åkt skridskor. Till min stora glädje så hade det gått kalasbra! Det var en del tårar och oro angående den här lilla skridskoutflykten i går kväll och i morse.. Tungt, men Micke pratade med fritidsfröken i morse och sen kändes sig Mathilda lugnare.

När jag hämtade henne berättade hon att hon efter ett par minuter på isen insett att hon var näst bäst av 1-orna i sin klass på att åka. Hon som var så orolig för att alla andra skulle vara mycket bättre än henne...

Det gör ont i mig att se henne oroa sig så mycket, och var rädd för att misslyckas.. Det känns som att det beteendet ligger i släkten tyvärr...

Jag har haft en riktigt sur tråk-måndag på jobbet. Jag är less...
Dessutom har jag varit läskigt trött... Hade ju bestämt mig för att hänga med mamma och pappa ut och gå i morse, och givetvis väljer då Melker att hålla låda en timme just i natt... Var vaken mellan 3:30 och 4:40 och sen satte mobilens larm igång 05:15. Fick då för mig att snooza... Smart... Kom upp 9 minuter sent, så jag fick ringa mamma och be dem vänta in mig. Det blev ca 50 minuters promenad, 6 700 steg. Vi kör med stegräknare på jobbet, och nu i två veckor ska vi tävla.. Jag har inga ambitioner att vinna, men att komma över 10 000 om dagen vore ju bra. I dag har det blivit 12 700. Känns bra!

3 kommentarer:

Sabina sa...

OJ men jösses så duktig du är 10000 per dag är jätte många ju.
Bra jobbat.
Kraaaaaaaaaaam

Anonym sa...

Hej
Bra att du försöker hålla igång.
och även för en morfar känns det bra när det går bra för Mathilda.
Synd bara att alla skall jämföras och kraven taggas upp, me¨n som sagt mest av henne själv.
Hoppas det går över vilket det säkert gör.
Puss kram från morfar.

Sandra sa...

Sabina:
Visst är jag... men som du vet så blev det inte så långvarigt med morgonpromenad... *grrrr*

I dag har jag bara kommit upp i 7726 steg än så länge. Hade en plan på att gå en kort runda när Micke kom hem, men han lyser ännu med sin fråvaro så det blir nog inget av med det..

Stefan:
Ja, visst är det hårt med alla krav som kommer så här tidigt... Usch!
Puss tillbaka!