Storsjöyran

I torsdags morse var det tidig uppstigning. Jag gick upp strax efter fem, gjorde mig klar och vandrade i väg till bussen. Min lilla ryggsäck gick sönder när jag skulle sätta på mig den. Jäkla skit! Jag hade bråttom, så det fick gå ändå..

Kom upp till Arlanda 6:20 ungefär, hade alltså gott om tid på mig. Satte mig och läste en stund i väntan på Marianne. Efter ca 20 minuter kom Marianne, och vi gick och checkade in.
Vi fick för oss att vi hade fortsatt gott om tid, så vi satte oss och tog en kaffe & macka på ett fik intill gaten. Swisch så ropades det ut att det var "Final call", så vi fick ta med oss kaffet och gå ombord i stället.

Flygningen till Östersund tog knappt en timme, och på flygplatsen blev vi upplockade av Helenes sambo Micke. Åkte hem till dem och lämnade väskorna. Hängde sedan med Helene ner på stan. Hon visade oss till det öltält hon jobbade i, så vi visste var vi skulle gå om vi ville träffa henne...

Marianne & jag gick sedan runt på stan och kikade i affärer i ett par timmar. Käkade lunch i ett av festivaltälten nere vid hamnen. Mysigt och varmt. men rätt blåsigt.
På eftermiddagen tog vi bussen tillbaka till Torvalla. Softade en stund och gjorde oss sen klara för Kent...

Fick skjuts av Micke ner på stan. Åt först middag på nåt tacoställe - tacobuffé som var rätt trist. Vi satt kvar där tills det var dax för insläpp som det var 19:30. När vi kom in på festivalområdet så gick vi direkt till stortorget där Kent skulle spela två och en halv timme senare. Först var det Amanda Jenssen, men i och med att vi ville ha bra platser på Kent så valde vi att kolla på Amanda först. Var rätt skeptisk till henne, eftersom att då vi såg henne live på Grammisgalan så var hon usel... Men jag ändrade mig rätt snabbt. Jisses vilken skön röst hon hade. Det lät riktigt bra! Sen att mellansnacket var helt uselt, det är en annan femma..

När Amanda slutade så gick en del folk, och vi fick platser längst fram vid staketet på Martins sida. Precis som på den gamla goda tiden :) Kent gick på vid tio... gick som vanligt ut med Stenbrott. Underbart! Efter en liten stund ser jag hur vakterna börjar kolla in i publiken bakom mig, och ser då hur en liten kort tjej befinner sig mitt i publikhavet.. Ser att vakterna ser rätt oroliga ut, och jag tyckte att det kändes lite olustigt och hade lite svårt att slappna av då hon stod där. Jag sträckte ut min hand och lät henne komma fram och ta min plats i stället.. Är jag inte otroligt snäll så säg? Släppa den åtråvärda platsen längst fram... Men men, jag såg ju bra ändå över hennes huvud...

Konserten var sjukt bra! Bra låtar, härligt mellansnack, killarna var glada och publiken vild! Kändes dock sorgligt att det var sista Kent-konserten för oss på obestämd tid.. Turnén är över och nu ska det spelas in ny skiva, så förhoppningsvis kommer det nåt nytt om nåt år eller så...

Efter Kent så gick vi och tittade på Lykke Li en stund. Ganska okej musik, men rätt konstig konsertupplevelse.. Hon var märklig!

Runt ett var vi så jäklans trötta, så vi tog en taxi hemåt...

På fredagen sov vi ända till 11. Länge sen det hände.
Både Micke & Helene hade åkt och jobbade för länge sen, så vi hade huset för oss själva. Det blev en låååång frukost med en massa tjejsnack, gamla minnen och sånt. Mysigt!

Vid tretiden stack vi in till stan igen. Tittade återigen lite i affärer. 1/2-reapriset på allt i de flesta butiker, och så utöver det ta två - betala för en. Köpte nya badkläder till barnen inför den kommande resan. Billigt blev det!

Vid femtiden var det dax för lunch/middag. Vi hade sett ett ställe från bussen som såg mysigt ut, så vi gick dit och kollade. Teaterträdgårn hette det och det var precis så där mysigt som vi hoppats på. Åt varsin sallad och till det en öl. Gott!

Det var skönt och mysigt att bara sitta där och prata, så vi satt kvar i två och en halv timme innan vi gick in på festivalområdet. Först av allt kollade vi in "Alla spelar Allan" som var en hyllningskonsert till Allan Edwall. Bland annat så framförde Annika Norlin en låt och Stefan Sundström en annan. Efter det gick vi upp till stortorget för att kolla om Mikael Wiehe och Ebba Forsberg var nåt intressant, men ganska snabbt insåg vi att Mikael Wiehe såg exakt ut som han alltid gjort - och att det lät lika tråkigt som han alltid låter.. Vet inte vad vi trott?! Vi gick därifrån ganska snabbt..

I stället gick vi till "Helenes öltält" och tog lite att dricka innan vi återvände till Stortorget för att se och lyssna på Lars Winnerbäck. Lars sjöng bra, men jag måste säga att det var fruktansvärt trist och slätstruket. Det hände lixom inget...

Efter det gick vi och lyssnade på Säkert. Det däremot var något i min smak! Drag på publiken var det oxå. Nu är jag sugen på att köpa en cd med Säkert. Mycket bra låtar!

När Säkert spelat klart så var klockan strax innan ett och det var kallt ute.. Var tog augustivärmen vägen??? Vi gick vidare till nästa scen, Tutti Frutti där Miss Li skulle spela 01:15. Vi tänkte att det var en bra idé att stå längst fram och trängas med folkmassan för att få upp lite värme :) Vad vi inte tänkte på var att Marianne bara hade tunna sandaler, med bara tår... Inte bra att ha i trängseln med en massa hoppande människor runt omkring...

Miss Li hann inte mer än börja spela förrän det började regna. Det regnade rejält dessutom..
Även om Miss Li var väldigt bra så gav vi väl upp efter ungefär halva konserten, trängde oss ut och gick i väg till Helenes öltält och för att värma oss lite.. Vi stannade kvar där till dom stängde, och väntade sedan medan dom städade upp. 02:30 var dom klara och då fick vi åka med Helene & Micke hemåt. Gick och la oss och fnittrade (som två tonåringar) en stund innan vi somnade.

Även på lördagen sov vi till 11. Skönt...
Även denna dag hade vi lång frukost. Skönt...

På eftermiddagen skjutsade Micke oss till stan. Vi hann med en snabb vända i affärerna innan dom stängde. Det var kallare än vad vi väntat oss, så jag var i behov av både strumpbyxor och en varmare tröja för att klara kvällen...

Vid fyra stängde affärerna och festivalområdet öppnade sju, så vi hade tre timmar att slå ihjäl. Vi enades om att det var ju väldigt mysigt dagen innan på Teaterträdgårn så vi återvände dit. Där satt vi i tre och en halv timme... åt en himla god oxfilé på toast, drack ett glas rödvin, drack kaffe och slutligen en kaffedrink. Hade en gasolbrännare intill oss som gav oss värme, och dessutom satt vi insvept i fleecefiltar så vi hade det toppen!

Halv åtta begav vi oss in i festivalområdet igen. Först av allt såg vi Ane Brun. Det var en bra konsert, lite soft sådär. Stannade kvar och tittade på Markus Krunegård. Vi visste inte alls vad vi hade att vänta oss - men vi blev överraskade! Det var riktigt bra!

När klockan började närma sig midnatt kom vi på att vi var lite småhungriga, så vi gick till Mc Donalds och åt varsin hamburgare. Till vår stora lycka såg vi att bådas vår gamla favorit - banan milkshake - var på tillfälligt besök... Vilken nostalgi!

När vi ätit klart och gick ut på Stortorget så var det proppat med folk. Yrans höjdpunkt för invånarna i Östersund är visst Presidenttalet och det bör man inte missa. Vi var väl måttligt roade.. kändes mest fånigt, men publiken var som galna..

Vi hade tänkt se Håkan Hellström efteråt, så vi gick ner mot scenen och tänkte se om det gick att få bra platser. Vi var inte ensamma om den tanken....

När Presidenttalet var slut och publiken som var där för talets skull skulle gå från scenen och de hysteriska Håkan-fansen skulle tränga sig in till scenen då blev det lätt kaotiskt och mycket upprörda känslor. Mitt i smeten befann sig jag och Marianne och undrade vad vi gjorde där... En tjej intill Marianne hade sagt till sin kompis "Vad gör vi här egentligen? Är det någon av oss som gillar Håkan Hellström?". Det var väl ungefär samma för mig och Marianne, men vi kom varken fram eller tillbaka så vi stod kvar i smeten och vips så hade vi blivit insläppta och hade kanonplatser. Det kändes dock lite hysteriskt och olustigt när man såg den enorma folkmassan bakom oss och hur vakterna oavbrutet lyfte över människor som var mer eller mindre panikslagna.. Har aldrig varit med om nåt liknande..

Vad ska man då säga om Håkan? Att han inte kan sjunga, eller? Så kanske det är - men det skiter jag! Jag gillar honom ändå... Gillar hans låtar och framförallt så gillar jag hans otroliga energi på scenen, och sättet som han SER sin publik. Jag tror tamefasiken att han lyckades få ögonkontakt med alla som stod närmast scenen.. Häftigt!

Att det regnade när Håkan spelade, det gjorde inte så särskilt mycket... Det märktes knappt - förrän efteråt...

Vi gick dock strax innan det var slut. Var lite rädd att vi skulle missa vår skjuts hemåt, men det gjorde vi inte...

På söndagen var det samma visa som övriga dagar. Vi sov länge... Däremot sölade vi inte lika länge vid frukosten, då barnen var på gång hemåt och vi inte ville skrämma slag på dem.

Vi lånade bilen och tog en sväng ner på stan igen för att fördriva tiden. Det blev ett par timmar på café.. Vid det här laget längtade vi båda hem en del...

Vid femtiden skjutsade Helenes mamma oss till flygplatsen. 18:40 gick planet hem till Stockholm. När vi kom av planet så stod min härliga familj vid gaten och väntade på oss. Mysigt!

Sammanfattningsvis så har det varit en mycket bra minisemester! Mycket bra musik, trevligt sällskap och många slappa stunder!

Jag är lite såld på Säkert känner jag....




... och Håkan